Jennys hästar
Skrivet av Jenny Persson
Mina passhästar hos SHJ 1992-1995
Tanken har funnits i några år att sammanställa denna sida. Nu är det gjort.
Jag hade det väldigt förmånligt som hästskötare hos Stig H Johansson, för under mina första två år hade jag i princip samma passhästar, Royal Blood, Smokin Pay Roll, Promotion och Union Shark. Sedan blev det lite byten men inte så stor omsättning trots allt. Det är förstås trevligt på gott och på ont när man hinner lära känna hästarna ordentligt, när de väl ska iväg så är det ju som att förlora en familjemedlem.
Sto fd 1988 e Meadow Road u Gardenia Lobell e Speedy Crown
53 starter: 12-13-5 1 737 820 kr, 14,1k 15,8k, 14,0ak
Underbart vackert feminint sto och en mycket ödmjuk personlighet. En favorit, men inte okomplicerad. Vann Nordiskt Treåringspris innan hon kom till SHJ i träning och var kanske lite hårt pressad. En stressad och hetsig dam med korsförlamningsproblem som gjorde att hon inte riktigt kunde visa sitt kunnande även om hon gjorde fina lopp i Stoeliten och i Gulddivisionen. Tillsammans med henne upplevde jag ett par av de roligaste segrarna som hästskötare då hon vann försök och final av Momarken Grand Prix för ston. Det var första resan som jag åkte iväg själv med en häst . Stig hade tävlingar någon annanstans och i försöket körde Dagfinn Aurum och två veckor senare i finalen körde Olle Goop. Bemötandet och arrangemanget på Momarken var helt klart minnesvärt förutom Royals prestation. Och jag minns hur lycklig ägarinnan Eva Sjölin från Falkenberg var. Tyvärr gick det inget vidare för Royal i aveln. Hon fick en avkomma e Kosar, Gardenia Ås som i sin tur är mamma till Confidence Ås. När hon var dräktig med sitt andra föl så dog hon i en buköppning på operationsbordet.
Valack fd 1988 e Smokin Yankee u Pay Roll Hörda e Quick Pay
89 starter 17-20-8 1.111 389 kr 15,4m *14,4ak
"Smockan" alias "Snyggen" var en maffig valack, en snäll och ganska okomplicerad häst. Fin att rida, lite tung att köra men trevlig. Blev väl kanske beskylld för att inte göra sitt yttersta i loppen. Var lovande som unghäst men fick rhinovirus i omgångar och hade lite problem med hållbarheten. Efter kastration torkade han upp i lederna och blev lite lättare och första starten han gjorde efter det var 2-3 månader efter att jag hade börjat. Och vilket lopp han gjorde i november 1992 i The Owners Day! Han gick i tredjespår i stort sett hela loppet och vann med många längder på 14,4/1640a och jag kan lova att Stig var lång i synen när han kom av banan. Starten efter vann han rikstotolopp och fortsatte sedan att tjäna fina pengar och även vinna tre V65-lopp till. Det var ett trevligt ägargäng kring Smockan, Pay Roll HB, där jag har haft kontakt med ett par av dem även efteråt. Bl a så kom Yankee Pay Roll och Lady Pay Roll i min ägo genom dem. Smockan exporterades till Holland.
Hingst fd 1988 e Why Not u Ragtime Girl e Noble Rogue
42 starter 14-6-3 1 513 820 kr *15,7m 13,1ak
"Promoten" var en snygg köttbulle som faktiskt blev godkänd avelshingst efter sin seger i den första Breeders Crown-finalen som kördes 1992. Han var ganska ouppfostrad och stökig och som värst på hemmaplan. Det var alltid oroligt att gå med honom till hagen för han hade som sport att slå benet över grimskaftet och sedan dra och skulle han ha kommit loss så hade han i-n-t-e varit rolig. Han slog en del i boxen och sedan tidigare var hans fräschör inte den bästa men han hade ett fantastiskt löphuvud. Han exporterades till Tyskland och jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick för honom.
Hingst fd 1987 e Wholly Arnie u Terrific Daughter e Songcan
45 starter 22-6-4 3 946 170 kr *15,6m, *12,5ak 14,3am
Det är ju inte alla förunnat att ha fått sköta en Kriterie- och Derbyvinnare. När jag tog över "Sharken" efter hans skötare Julle så hade han haft en hel del skadebekymmer och skulle på försök komma igen. Första starten han gjorde för mig så vann han The Owners Trophy på Solvalla och var jättefin. Sedan gjorde han bra ifrån sig som tvåa i Gulddivsionen och någon start till men när benen inte höll så fick han gå till avel på heltid. Han var en typisk Arnie Almahurst-individ som var oerhört snabb och kapabel men med ett svagt tävlingstemperament. Jag vågar påstå att han med mycket tid och pyssel blev klart lugnare på ålderns höst. En mysig och personlig häst som kunde spela svår fast han egentligen bara var osäker. Jag tyckte att jag kom honom inpå livet och vi trivdes tillsammans. Veterinär Ullberg ville dock inte ägna alltför mycket tid åt hans bakben om man säger så.
Hingst fd 1990 e Crowning Point u Coral Glory e Dream of Glory
54 starter 15-7-7 1 342 607 kr *13,7k 15,3m 11,5ak
En riktig gentleman och en av mina absoluta favoriter genom tiderna. En lyhörd och mysig kille och otroligt elegant! Vilken kapacitet han hade! Man ska betänka att nära en halv miljon av hans prissumma var tvångsprissumma. Tyvärr hade han väldigt dåliga hovar och hade problem med hovsprickor hela tiden. Jag hann inte ha honom så länge innan jag slutade men det räckte för att bli förälskad. Han gjorde två starter för mig och vann den första i ett Bingolotto-lopp på Solvalla. Han blev lite av en snackhäst efter ett mäktigt jobb mot Market Leader på Stora Alby. Han kom innan dess från Atle Hamre och herrarna Staffan Svensson och Håkan Andersson bjöd om varandra där den senare bjöd högst. Elitloppshelgen 1995 gjorde han ett makalöst lopp i stenhårt tempo där han förlorade med nos på en 1.12-tid och året efteråt var han knappt slagen i Guldbjörken. "Gloryn" bytte sedan tränare ett par gånger och är nu framgångsrik avelshingst i Finland där aktuelle Aslak är en av hans söner. Jag kan fortfarande sakna honom ibland. Det var otroligt jobbigt att lämna just honom när det var dags att sluta som hästskötare. Jag ser väldigt mycket av Highest Glory i Worldwide, som individ och kompis. De är dessutom inte helt olika varandra i typ och modell. Jag sticker inte under stol med att jag skulle vilja ha en avkomma efter Gloryn, enbart av sentimentala skäl. Man träffar några få hästar där det säger KLICK på en gång, och han var utan tvekan en av dem. Worldwide en annan.
Hingst fd 1989 e Tibur u Pearl Hammering e Nevele Thunder
71 starter 18-12-12 3 138 300 kr 14,8m 13,0ak 14,3am
Han kom från Åke Svanstedt och hade vunnit ett stort lopp i Italien och Fyraåringseliten och varit kulltopp. Jag fick honom "i andra hand", eller var det tredje, efter en tid och jag kan inte säga att han blev någon favorit. Hur man fäster sig vid individer är ju olika men jag tycker mest att han var dryg, självupptagen och svår att komma närmare. Han hade dessutom en rätt överlägsen uppsyn på ett nästan komiskt vis. Kanske var det att hans attityd på något sätt inte matchade hans (ponny- och kallblodslika) utseende? "Huliganen" som vi kallade honom, var liksom alltid nöjd med det mesta men det saknades det där lilla extra i kommunikationen och dessutom kunde han reta gallfeber på en genom att alltid testa gränser. Han slet sönder alla täcken och bandage och var i stort sett inte alls som man räknar med att beresta elithästar ska vara, dessutom liknande han som sagt snarast ett kallblod i modellen. Också en viss charm i det förstås, men nja...säger jag. Hos SHJ vann han Gulddivisionen och gjorde väl en del skapliga lopp men han kom inte riktigt upp till fyraåringssäsongens klass.
Hingst fd 1990 e Sugarcane Hanover u Love Skyline e Ideal du Gazeau
46 starter 13-8-5 1 076 000 kr 12,6a
Han kom från Norge med en massa raka segrar men tog inte en enda hos SHJ om jag inte minns fel. På 12 starter för mig hade han placeringarna 0-4-5 men han drog på det in 6-700 000 kr. Ray var en ganska opersonlig liten häst men helt okej att syssla med. Det mest personliga hos honom var möjligen hans extremt hesa stämma. Han skulle nog ha varit nöjd om han bara fått mat och vatten och blivit körd en tur - av vem som helst. Inte omöjligt att han var lite korkad helt enkelt, jag är inne på den linjen och ibland visade han det också. Han gjorde det jättebra i loppen och var tvåa norska Sprintermästarens försök och trea i finalen, dessutom var han tvåa i Derbyförsök och final efter omöjlige Tamin Sandy och faktiskt trea i UET på Solvalla. Han exporterades tydligen till Italien senare.
AWESOME GOAL (US)
Hingst fd 1990 e Armbro Goal u Nan's Catch e Bonefish
105 095 USD 13,1a
Jag säger bara stam som förpliktigar! Det var ju tur för denna bananälskande drummel att syster Moni Maker inte riktigt hade börjat sin framfart ännu. Men som förstfödd son till Berndt Lindstedts storheter Armbro Goal och Nan's Catch följer det med en hel del krav. Det hade "Åsåm" ingen aaaning om kan jag säga. Han var lite som Ferdinand, i sin egen värld. och nöjd så. Som tvååring hade han varit ganska lovande och gått 1.13 men vad som hände sedan vet jag inte. Till Sverige kom i alla fall en koloss med noll kroppskontroll. Han busade och var så ofokuserad att han var tvungen att ha käk i motion för att inte ramla. Han hade fått ett jättestort baksteg som krävde sitt att bemästra, förutom extra breda och extra höga vagnar. Lindstedt var INTE imponerad.... Jag tyckte att han var charmig och oförarglig. Någon succé hos SHJ blev det inte. Han hade fart i kroppen men inte ork att hålla farten så långa sträckor som krävdes. Han blev helt enkelt förvuxen mellan 2- och 3-åringssäsongen. Sedan blev han avelshingst i Österrike. Något som jag misstänker att den sorglöse livsnjutaren inte tyckte var helt fel. Runt årsskiftet 2009 så har Peter Untersteiners Rocket Power härjat på ett imponerande sätt i V75. Det är en son till Awesome Goal!
NASHVILLE LOBELL (US)
Hingst fd 1987 e Speedy Somolli u Noblette e Noble Victory
24 starter 6-9-2 ca 167 362 EUR 12,3a
"Nasse" passerade några skötare på väg in och ut från konvalescenser och alla tyckte nog om den här svettfuxige helyllekillen. En livsglad och bussig häst helt enkelt som hade gjort det bra. Jag hade honom en kortare period och han gick faktiskt sitt rekord för mig på Romme och vann ett lopp på Jägerso. Han var allt annat än fräsch och jag måste säga att när han exporterades till Italien så kändes det i magen. Vad skulle han behöva stå ut med där? Förhoppningsvis har han fått betäcka i stället för att starta nervsnittad....Om jag inte minns fel så har han varit någon period i något av våra nordiska grannländer också som avelshingst.
Valack fd 1990 e Texas u Yankee Breezon e Speedy Crown
"Hagge" gjorde fyra starter för mig 1-2-0 och tjänade 72.500 kr med rekordet 18,2. Det var en lite ängslig men jättetrevlig häst som tyvärr hade dåliga framknän. Han gick ut för en konvalescensperiod och kom inte tillbaka. Jag ser på travsport.se att han faktiskt startade som nioåring, vilket förvånar mig. Han går väl inte till historien som någon världsstjärna men jag gillade honom. Han var sympatisk.
PRIVATA HÄSTAR
Innan jag träffade Håkan och Stall Bredbyn så hade jag tre hästar:
Mycket lik sin helbror Smokin Pay Roll. En lyhörd och mycket trevlig häst på alla sätt. Han hade halsproblem när han kom och de sinkade honom titt som tätt. När han var frisk så hade han bra kapacitet och han gjorde en del fina lopp trots allt. Han fick många lyckliga år som pensionär i Vindeln innan han tvingades sluta sina dagar som 17-åring på grund av en autoimmun sjukdom som drabbade hans ögon.
En rolig tjej som verkligen gillade att träna och tävla. Tyvärr drogs hon av något problem med vänster bak/höger fram som kom och gick i olika grader, där vi aldrig hittade grundproblemet. Hon utreddes på flera ställen, bl a Mälarkliniken men jag tycker mest att det hittades sekundära småsaker. Hon var tvåa i debuten för mig och vann andra starten och blev lite speciell eftersom det var min första alldeles egentränade häst. Synd att hon inte funkade, hon hade nog kunnat tjänat ett par hundra tusen i alla fall, det tror jag.
Köpte jag som ettåring. Hon var undan virvelvinden Amour Crazy och man kunde ju ha börjat med en enklare häst att köra in. Utan Lars Öströms erfarna hjälp hade jag aldrig fixat denna bestämda dam som var mer lik en gasell och ibland en liggande sådan i inkörningen. Hon var två storlekar för liten även om hon hade fin exteriör och jag tyckte att hon utvecklades för långsamt. Hon blev såld till sin mors hemgård i Boden där också hennes mer begåvade helbror Smokin Star fanns.
