Motion är livsviktig för fölen!

Skrivet av Jenny Persson

Hans Barkevall har översatt en holländsk artikel om fölets första viktiga veckor i livet. Här kan du ta del av den enda svenska versionen! Ett holländskt forskarteam har under en omfattande försöksperiod undersökt rörelsens betydelse för hästarna under deras första levnadsår. Resultatet bevisar att brist på motion under de första sex månaderna kan hästarna kompensera endast delvis eller kanske inte alls under resten av sitt liv. Fölens veterinärmedicinska undersökning visade att brosk , skelett- och senapparaten fick betydande skador genom att enbart vistas i stallet.

Undersökningens facit: Alla föl skall ut i det fria! Och detta bör ske snarast möjligt, oavsett väder. Riskerna som kan uppstå av dåligt väder måste uppskattas som avsevärt mindre än nackdelarna, som en boxvistelse medför.

Denna insikt är inget nytt. Föl skall släppas ut varje dag. Frisk luft och mycket motion är den sunda avelns hörnpelare. Många föl, som saknade motion i sin tidigaste livsperiod kan under resten av sitt liv aldrig ta igen denna brist. Skadorna kan påvisas på alla delområden såsom, ben, brosk, senor och muskulaturen blir underutvecklade.

Bakgrund

I Nederländerna har nu vetenskapsmän systematiskt nalkats denna problematik genom en bred forskning. Hästavdelningen i den veterinärmedicinska fakulteten på universitetet i Utrecht har valt ut 40 föl för denna undersökning. Veterinärerna ville med denna försöksgrupp fördjupa allmänkunskaperna om rörelsernas betydelse under det första levnadsåret, samt lista ut i vad mån och på vilka delar av organismen motionsbrist kan förorsaka skador.

Bakgrunden till detta initiativ var misstanken att träning (utbildning) endast till viss grad kunde ändra på rörelseförmåga, som förvärvats under de första levnadsmånaderna.

Särskilt under de första månaderna genomgår fölen en enorm tillväxtprocess. Inom denna period skapas fundamentet för den senare användningen som tävlingshäst. Skelettkvaliteten utvecklas i detta åldersskede och kommer, enligt fackmännen, att följa med den uppväxande hästen under hela livet.

Avgörande förändringar av musklerna kan en intensiv träning åstadkomma enbart i ringa grad, om det går alls. Visserligen kan dock rörelsemönstret påverkas med träning på senare år såsom – förlänga steget, balans och koordinationsfömåga.

Boxvistelse, rasthage eller lösdrift?

Tillbaka till Utrechts försöksföl. De 40 fölen delades upp i tre grupper. Den första gruppen hölls under de första fem levnadsmånaderna uteslutande i sina boxar. Den andra gruppen fick möjlighet att röra sig i ett område på 15x 48 meter, fast med en tidsmässig begränsning och en dag i box per vecka. Den tredje gruppen var helt fri i lösdrift med utestallar och betesmark under hela undersökningstiden.

På samtliga föl genomfördes regelbundna kliniska och röntgenologiska undersökningar, dessutom undersöktes muskulaturen i bestämda intervaller.

Genomgripande undersökning gjordes när de var en vecka, fem månader och elva månader gamla. Efter de första fem månaderna avlivades tre föl ur varje grupp för att få information om respektive uppfödningsmetods inverkan på den unga hästens utveckling. Efteråt togs samtliga kvarvarande föl till stall där de hade möjlighet att efter behag röra sig helt fritt i hagar. Veterinärerna hoppades få svar på frågan om de under de första levnadsmånaderna förvärvade felen, skulle kunna hävas genom denna levnadsform.

Sämre koordination och broskbildning

Det första iögonfallande resultatet av fölen, som hållits i boxar var deras svagt koordinerade rörelsemönster. Men även i fölens inre organ kunde skillnader konstateras utan svårighet. Fölen från tredje gruppen, som vistats fria på betet visade bra broskbildning, medan brosken hos sina "inlåsta" jämnåriga visade felaktig utveckling.

Följden därav kan visa sig i vuxen ålder som värkande leder, vilket gör att hästen inte kan röra sig utan smärtor. Undersökningen visade även att fölen efter att ha gått på bete ett halvt år, från femte till elfte levnadsmånaden, inte hjälpte att förbättra bristfällig eller dåligt utvecklat brosk. Denna svaghet kan således följa hästen livet ut.

För benstrukturen är rörelsen den viktigaste faktorn. Den ger impulser till organismen som mineraliserar skelettets finstruktur. Vid varje steg fölet tar får kroppen genom spänningen en signal på vilken del av den unga hästens skelett en mineralisering fortfarande behövs.

Även senorna tar skada av "fängelsevistelsen" i boxen. Undersökningen av senorna påvisade en lägre andel av bi-modulära fibrer, de finaste fibrerna, som är av betydelse för senans rörlighet.

Muskelfiberandelen oförändrad

Mindre graverande visade sig de olika levnadsformerna vara för den rena muskelmassan. Man utgår ifrån att muskelfiberandelen är genetiskt betingad. Deras fördelning hos individen är fastlagd från början. Motion främjar muskulaturen såtillvida att genom rörelseträning kunna förbättra syre- och näringsämnestransporten.

Sammanlagt betyder detta att många uppfödare ställs inför problem. Fölen, som fick röra sig fritt hela dygnet, oavsett väder, var överlägset mer frisk. Fölen som bergränsades till boxutrymmet visade inte bara brister i skelett, brosk och senor, de var heller ej i stånd att återhämta sig.

Men för livet

Det måste befaras att dessa brister fortfarande kommer att vara påvisbara under hästens senare liv, d.v.s. en klar värdeminskning hos individen ifall en klinisk och röntgenologisk bedömning inom ramen för en köpbesiktning skulle bli av.

Påståendet att fölen skulle frysa är överdrivet, för i synnerhet föl kan anpassa sig mycket väl till temperaturskillnader. Deras termoregleringssystem är bättre än alla andra nyttodjurs.

Ett annat observandum är stalluften. Ett dåligt vädrat, fuktigt, ofta varmt stall är en idealisk grogrund för svampsporer, som kan utlösa kroniska sjukdomar i andningsvägarna redan hos unga hästar.

För att få nytta och glädje av sina förhoppningsfulla hästar är det, som alla vet, många detaljer som måste klaffa. Ofta är det de små detaljerna som gör det och blir det rätt från början med fölen är oddsen för att lyckas mycket bättre.

Hans Barkevall