Behövs kraftfoder?

Skrivet av Jenny Persson

I RST Travsport nr 3/09 som nyligen kom ut finns en artikel med rubriken "Kraftfoder onödigt för tävlande hästar". Hur står det till egentligen? Behöver hästar inget kraftfoder för att prestera som vi vill?

Det fanns en hel del övrigt att önska i artikeln som RST skrev eftersom undertecknad har läst SLU:s rapporter som det hänvisas till och vet att flera saker som är rätt väsentliga inte nämndes. Tänkte beröra några punkter som var och en kan fundera kring.

• Att täcka sitt energi- och proteinbehov är inte allt i foderstaten....
• Ett väldigt stort proteinöverskott kostar också att göra sig av med. Mer än det smakar...?
• "Prestera bra" - är det ett användbart mått för elithästar också?
• Proteinkvalitet - har det någon betydelse?
• Det är skillnad på kraftfoder och kraftfoder!

Ni kan läsa en populärvetenskaplig sammanfattning av slutrapporten här. Undertecknad hyser stor respekt för Anna Janssons (SLU) kunskaper och forskning, därför är det ju lite synd att RST väljer att så slarvigt återge rapporten. Det finns 6 punkter i sammanfattningen (som alltså inte publicerades i RST:s tidning) som jag tänkte tycka lite kring som en motpol till den kategoriska rubriken som RST valde i sin information nämligen, "Kraftfoder onödigt för tävlande hästar".

1./../ travhästar i träning kan bibehålla och ev. öka kroppsvikten marginellt på en foderstat bestående av endast ett energirikt grovfoder.

Det tror jag absolut kan vara möjligt för många hästar, under förutsättning att de konsumerar mycket hö. Hästar som inte är så matfriska kan behöva mat i mer koncentrerad form. Men allt handlar ju inte bara om att hålla hull på en tävlingshäst.

2. /../ en grovfoderstat resulterar i en större plasmavolym jmf med en kraftfoderfoderstat /../ vilket kan vara positivt för borttransport av värme och restprodukter från muskulaturen under arbete och minska effekterna av "uttorkning" i samband med resa och tävling.

Grovfoder är fibrer, fibrer binder vätska och är allmänt positiva för tarmen, särskilt för hästen som är en sk. grovfoderomvandlare och gör om fibrer till energi. Att hästen ska ha en stor andel grovfoder i sin vardag är jag helt för. Gärna fri tillgång! Det finns även fiberrika kraftfoder att välja på. Det är skillnad på kraftfoder och kraftfoder (fibrer anges med växttråd).

3. Att den aeroba energiomsättningen (som inte genererar mjölksyra) eventuellt effektiviseras men att upplagringen av glykogen försämras vilket troligtvis utgör en begränsning för prestationsförmågan.

Hoppsan! En punkt som det inte alls redogjordes för i RST:s artikel. Här ska man också komma ihåg att studien har gjorts på skolhästar på Wången. Förvisso tävlande (i en del fall) och relativt hårt tränande.....MEN jag anser inte att man kan jämföra en sådan häst med en elithäst med allt vad det innebär både när det gäller miljöfaktorer, träning och prestation. Så om upplagringen av glykogen försämrades för denna kategori häst är det mycket svårt att tro att det inte skulle vara negativt för en hög- och elitpresterande häst (när det gäller prestation ej förmågan att hålla hull) att enbart konsumera grovfoder.

Läs mer om glykogenupplagring här!

4. Att flera hästar agerade mer hetsigt vid ett arbetstest på bana när de konsumerade stora mängder kraftfoder jämfört med en grovfoderfoderstat och att hjärtfrekvens och andning var förhöjd hos alla efter arbetet.

Detta kan vara både positivt och negativt. Självklart ska hästen vara ganska lugn och samarbetsvillig men för att prestera på topp krävs också lite "tryck" och temperament i hästen. Räcker grovfoderfoderstaten för det häst mot häst i lopp, inte bara på pappret? Dessutom är det återigen skillnad på kraftfoder och kraftfoder. Här har man utfodrat med stärkelserika kraftfoder (havre bl a) och då får man lätt heta hästar. Har man möjlighet att välja ett mer fiberrikt kraftfoder med lägre andel stärkelse så kan man få "tryck" i hästen men ändå utan att den blir het och utan att matsmältningen blir särskilt negativt påverkad.

5. Att ett stort intag av råprotein och vallfoder i form av ensilage inte påverkar det metaboliska svaret under arbete men att ensilage har högre smältbarhet än hö och och ökar belastningen på vätskebalansen vilket kan vara negativt för hårt arbetande/tävlande hästar.

Detta berördes inte heller i RST:s artikel. När hästen har ett proteinöverskott i foderstaten så omvandlar den det till energi första hand. Men när den har ett väldigt stort proteinöverskott så blir det kvar ett "överskottsöverskott" som den måste göra sig av med. Detta kostar också på i kroppens processer. När hästar har ett stort intag av råprotein i foderstaten kan man märka att de svettas mer än vanligt och att urinen luktar starkare på grund av utsöndring av restprodukter. Att hästen svettas mer är knappast positivt eftersom hästar, som jag ser det, redan som det är har problem att hålla vätskebalansen under hård träning och tävling. Grovfoder - JA och gärna fri tillgång men det är min åsikt att det gärna ska vara ett "lagomvärde" så att kroppen inte behöver jobba med onödiga processer. Fri tillgång på grovfoder är gynnsamt för hästens hälsa och det är ett naturligt sätt för den att leva sitt liv men det utesluter inte att kraftfoder används.

I rapportens slutsats konstateras också; "Vi drar slutsatsen att energirikt grovfoder med fördel kan användas som en betydande del i foderstaten till hårt arbetande hästar men att det bör kompletteras med stärkelse eller socker /../" Detta väljer alltså RST helt att bortse ifrån.

Läs mer om vätskebalans här!

6. Att effekterna på grovtarmmijön av ett foderbyte mellan vallfoder med olika råproteininnehåll och från hö till ensilage/hösilage var små hos hästar som fodrades på underhållsinvå men orsakade förändringar i träcksammansättningen inom två dygn hos hästar med större foderintag.

Det är så många andra faktorer än enbart näringsvärdet i maten som spelar in för hästar i hård träning och som lever i tävlingsmiljö. Min erfarenhet är att för kraftigt grovfoder ibland kostar mer än det smakar i tävlingshästens foderstat. Det kan ofta bli problem med magen och det gäller även hästar som inte alls får särskilt stora kraftfodergivor. Däremot tycker jag att det finns en obefogad rädsla för proteinvärden i grovfoder bland en del tränare. Många vill hålla sig runt 25-30 gram smältbart råprotein men jag har inga problem med det dubbla.

När det gäller proteinkvalitet (lysinhalt och smältbarhet t ex), inte mängd, så är det inte alls säkert att ett grovfoder överglänser t ex ett proteinkoncentrat eller ett kraftfoder med högkvalitativa proteinkällor. Frågan är om det ens förekommer? Det beror ju helt enkelt på vad gräset består av och hur många har koll på det? "Hästen på stäppen" ska ju inte vinna Derbyt precis. För vanliga fritidshästar så har förstås såna här saker försumbar betydelse där är det mer primära hälsoaspekter när det gäller utfodringen som gäller. Men när vi kommer till den högpresterande hästen som ska prestera på den yttersta gränsen av sin förmåga - då tror i alla fall jag att råvarukvalitet och smältbarhet har väldigt stor betydelse.

För min del är det viktigast att grovfodret är hygieniskt och smakligt så att hästen vill äta mycket av det så att den får fibrer och sysselsättning för sitt välmående. Men proteinkvaliteten vill jag nog säkra på annat håll! Det handlar alltså inte bara om att hästen ska vara fin och hålla hull utan också om hur smältbart det som hästen äter är, vilken kvalitet det håller och att det blir så lite slaggprodukter som möjligt i hästens kropp.

Relaterat hos stallbredbyn.com

Stärkelse i fokus (2009)