Rätt uppvärmning?

Skrivet av Jenny Persson 2010-03-04 20:24

Hur värmer ni upp era hästar inför lopp? Den frågan kan vara aktuell att ställa sig, kanske särskilt en sådan här vargavinter då det inte är så mycket väder-, häst- och människohänsyn det tas när man bestämmer om tävlingar ska köras eller ej. I norska Trav og GaloppNytt (nr 15 23/2 2010) har man belyst uppvärmningens effekter på hästen, artikelserien grundade sig på att en travtränare ansett att det, med dagens tävlingsschema, inte finns tid för att värma hästarna ordentligt. Det är något vi kan känna igen oss i även i Sverige.

-Med så dålig tid vi har mellan loppen idag tvingas man värma alltför kort och fort menar travtränaren Kai Johansen och får medhåll av veterinär Svein Bakke om att tidspressen kan skada travhästens utveckling och fördubbla skaderisken. (Trav og GaloppNytt nr 14 18/2 2010)

Själv har jag snöat in på samma värmningsupplägg som Stig H Johansson hade när jag jobbade där, mest för att det funkade och för att man har rutinen. I dagarna fick jag dock veta att han har ändrat det en aning ifjol (ej helt bekräftad uppgift avseende tidpunkt). Tidigare innebar det i alla fall i korthet att om hästen som exempel startar i lopp 7 så går den sin första värmning (bakvarv i långvagn) efter lopp 1 och den andra värmningen (ibland bakvarv i långvagn, ibland rätvarv i långvagn eller sulky) efter lopp 3. Detta innebär att sista värmningen avslutas ca 1 timme innan loppet ska starta.

Det ger gott om tid för hästen att få av sig selen, gå in och kissa, dricka och ev duscha om det är väldigt varmt ute, en del ska ju också plocka av skor. Det kan också ha fördelar för den mentala uppladdningen för vissa hästar, men är det rätt ur en rent fysiologisk synvinkel? Numera har Stig H alltså enligt uppgift senarelagt värmningen ett lopp (sista värmningen efter lopp 4 i ovanstående exempel) men värmer ändå två gånger - och det är ganska precis den rekommendation som man kom fram till i den norska artikeln som vi refererar till nedan.

I den norska artikeln redovisas en liten undersökning som travtränaren Stine Marlen Bendiksen har gjort på tiotalet hästar med målet att få bättre kontroll på lämplig uppvärmningstidpunkt och vilken intensitetsnivå som är att föredra. Hästarna protokollfördes vid tre tillfällen, två av dessa var typ provlopp och ett var ett riktigt tävlingstillfälle. Man mätte kroppstemperatur, puls och laktat (mjölksyrenivå i blodet). Värmningen genomfördes på en 800 m-bana där man började med att skritta och jogga för att sedan köra 1600 m i successivt ökande tempo. Avslutningsvis fick de trava en långsida i full fart för att sedan jogga och skritta innan de kom tillbaka till stallet. Allt som allt tog detta ca 20 minuter.

Resultaten visade på att 30 minuter mellan uppvärmning och lopp var för länge.

- Kroppstemperaturen visade sig sjunka betydligt mellan uppvärmning och lopp hos de hästar som hade 30 minuters uppehåll före loppet, det var den mest markanta skillnaden vi såg, berättar Stine Marlen till Trav og GaloppNytt.

Hon är dock noggrann med att påpeka att materialet är för litet för att dra slutsatser på men likväl får man ta till sig indikationen om att uppvärmningseffekten var bättre ju närmare loppet som hästen värmdes upp.

- Jag skulle mer än gärna utveckla detta med vidare undersökningar om jag hade haft tid och resurser för det. Det här är något som engagerar mig! Tänk om många hästar inte kan prestera maximalt i lopp för att uppvärmningen inte är ändamålsenlig, säger Stine Marlen Bendiksen.

Man vet sedan tidigare att gradvis ökande intensitet i uppvärmningen ger bättre aerob förbränning och därmed mindre utveckling av mjölksyra.

- Detta får mig att undra hur höga mjölksyranivåer hästar som tas rätt ut från stallet för att värmas hårt i några varv på banan har. Det är något som inte är ovanligt men som borde inverka på tävlingsprestationen, avslutar Stine Marlen.

Den svenske veterinären Leif Stilling intervjuas också i Trav og GaloppNytt.

- Rent fysiologiskt är det förkastligt att värma upp hästen en halv till en timme innan loppet och sedan ställa hästen i box fram till defilering. Huvudsyftet med uppvärmningen är att öka kroppstemperaturen. Då effektiviseras processer i kroppen som till exempel transport av syre och näringsämnen. Musklerna kommer då att arbeta optimalt under loppet. Blir det längre uppehåll mellan värmning och lopp avtar effekten kraftigt, säger Stilling.

Han menar att lätt joggning i defilering och provstart inför loppet inte kan kompensera detta då det blir en alltför hastig övergång från boxvila. Att värma extra hårt för att kompensera en längre tidsintervall inför loppet är inget han heller rekommenderar. Man riskerar då att kroppen använder delar av det reservsystem som den annars skulle ha haft till loppet. Med ett par hastiga bakvarv utan föregående uppvärmning riskerar man helt enkelt att kroppen börjar använda sig av det anaeroba systemet (utan syre, mjölksyrebildande) omedelbart och drar på sig mjölksyra som den dessutom blir stående med i boxen sedan inför loppet. Dessutom blir skaderisken högre om hästen inte värms upp på ett riktigt sätt.

Leif Stilling menar att det är extra viktigt för kallblod att uppvärmningen inte blir för hård.

- De har större andel av den typ muskelfibrer som bara kan utföra arbete med syre. Det betyder att kalllblod generellt sett inte har lika bra förmåga som varmbloden att arbeta anaerobt, d v s utan syre till musklerna, menar Stilling. Därför är en hård uppvärmning särskilt olämpligt för en kallblodshäst.

Här har man alltså tagit hänsyn till de fysiska aspekterna, vad som lämpar sig bäst för hästens kroppsliga processer. Mentala faktorer, balansändringar, korrigering av utrustning o.s.v är andra saker som det måste tas hänsyn till när man planerar inför start men slutsatsen är att man bör försöka hålla tiden mellan värmning och lopp så kort som möjligt.

Undertecknad vill dock puffa för att ge hästen möjlighet att kissa! Med dagens quick-hitch-selar är det verkligen inget problem att erbjuda hästen möjlighet att slå en drill i boxen efter värmningen. (Dessutom släpper man fram andra på stallgången....) Med anspänning tenderar en del hästar att bli extra kissnödiga och kanske t o m hålla urinen och att starta kissnödig bör med all säkerhet kunna vara prestationsnedsättande. Man ser ofta hästar som står på gången i evigheter på tävlingsdagarna och de hinner bli både kalla och kissnödiga!